Krutdurken Rocinha

 

Om man inte varit här förr är det väldigt svårt att förstå att denna gata tidigare var en åttio centimeter bred gränd.

För mig är förhållandet till Rocinha, den största favelan i Rio, speciellt. Det var den första favelan jag åkte upp i, livrädd, bak på en motorcykel, för lite mer än tio år sedan. Jag glömmer aldrig hur paff jag blev när jag kom upp på toppen. Här drack man kaffe och käkade glass. Rocinha var långt ifrån det våld som medierna varnade för. En vecka senare, när jag åkte upp för att spela in ett rep åt SVT:s Tredje Makten, försökte en kille förvisso sno vår kamera. Men i övrig var allt lugnt. Sedan dess har jag återvänt många gånger. Nu senast för att kolla hur arbetet blev med att bredda Rua 4. Läs krönikan här som gick i HD i helgen.

Stjärnan som tappade greppet

 

Innanför denna port försvann Eliza Samudio den elfte juni 2010

I dag har det gått exakt ett år sedan älskarinnan till den brasilianske målvaktshjälten Bruno försvann spårlöst. Polisutredningen misstänker att Eliza Samudio mördades och styckades av en yrkesmördare. Resterna ska ha ätits upp av fyra rottweilers i en trädgård. Tidigare i år åkte jag upp till mordplatsen och intervjuade domare, polis och åklagare i det som blivit ett av fotbollshistorien mest uppmärksammade mord. Jag lyckades till och med stöta ihop med den misstänkte yrkesmördarens fru och barnbarn. Det nio sidor långa reportaget är publicerat i månadens nummer av Café. Läs här gratis.

Någon vänstervåg ser jag inte

Kulturtanten Villarán styr över Limas åtta miljoner invånare

Inför första omgången av det peruanska presidentvalet intervjuade jag vänsterns mest hyllade person i landet, Limas borgmästarinna Susana Villarán. Jag gjorde en Aktuell profil på henne till Sydsvenskan. Går att läsa här. I slutet av intervjun passade jag på att fråga vad hon tycker om vänsternationalisten Ollanta Humala.

– Va, Humala, vänster? Han, nej. Vad har du fått det ifrån? Nationalist. Ja, det är han. Men vänster. Har han någon gång sagt det? Nej, just det, aldrig.

Hon har helt rätt. Perus nyvalde president har aldrig sagt sig vara vänster. Ändå har han gjorts till vänsterkandidaten, trots att han aldrig har tillhört eller samarbetat med landets traditionella vänster. När det nu skrivs att hans seger gör att vänstervågen utökas i Latinamerika reagerar jag. Vilken vänstervåg? Hur ser den ut? Vem ryms i den? Jag tycker det är dags att sluta förenkla den politiska utvecklingen i Latinamerika. Visst finns det vänstertendenser, men de är så motsägelsefulla att jag tycker att populismsvågen är mer märkbar. Jag ser hellre Humalas valvinst som en seger över fascismen, men en knapp seger. Det var på håret att Keiko Fujimori tog tillbaka sin pappas kumpaner till dukat bord. Jag ser också Humalas seger som ett löfte om att den ekonomiska tillväxten nu kanske spiller över till landsbygden. Men någon vänstervåg ser jag inte.

 

 

Att bryta ett tabu

 

"Om vi inte ens lyckas hålla säkerhetsfängelser knarkfria hur ska vi då lyckas med det i det öppna samhället?"

På fredag har dokumentären ”Quebrando o Tabu” (Att bryta ett tabu) världspremiär. Den tar upp en av vår tids med brinnande politiska frågor – hur ska världen agera efter att War on Drugs misslyckats. Dokumentären följer den präktige före detta brasilianske presidenten Fernando Henrique Cardoso, FHC, (1995 – 2002) på hans resa till Holland, Portugal, Schweiz, Colombia och USA för att leta exempel där avkriminalisering av droger lyckats. Det är som om Ingvar Carlsson skulle driva frågan om avkriminalisering i Sverige. FHC får bland annat medhåll av Bill Clinton och Jimmy Carter att världen bör satsa på förebyggande åtgärder i stället för att bekämpa ett krig som inte kan vinnas. I Brasilien jämförs filmen redan med Al Gores miljödokumentär ”En obekväm sanning”, men i Sverige är intresset än så länge svalt. Se trailern här, eller den engelska version här.