Var är alla gatubarnen?

Skyskraporna kommer att ligga längs Avenida Francisco Bicalho vid bussterminalen

I förra veckan var Donald Trump Junior i Rio och lanserade utvecklingsvärldens största fastighetsinvestering – The Trump Towers Rio. Det är en makaber satsning i det sunkiga hamnområdet som borgmästaren hoppas ska förändra stadens riktning – i stället för att bygga fler kontorsskrapor i Barra daTijuca så ska stadens gamla hamn få liv igen. Det kan mycket väl lyckas. På bara några år har Rios gamla centrum gått från öde och farligt till livligt och säkert. Läs här en krönika som gick i HD på lille julafton.

 

Corinthians är världsmästare

 

Corinthianos väller in mot stadion i Yokohama för att se finalen och bli lyckliga

I morse, brasiliansk tid, blev Corinthians världsmästare för andra gången genom att slå Chelsea med 1-0 i Yokohama. Gatorna i São Paulo är igenkorkade och festen sprider sig över hela Brasilien. För första gången på sex år är världens bästa klubblag återigen från Sydamerika och Brasilien seglar upp i topp med tio vinster i duellen mellan segraren i Champions League och vinnaren av Libertadores. Svenska tidningar har som vanligt inte skrivit en rad om världsmästerskapet utan koncentrerar sig i stället på en match i franska ligan. Men i resten av världen är nyheten på förstasidorna. Här kommer The Guardians rapport.

Det brasilianska mindervärdeskomplexet

Internationell filmfestival i Amazonas väcker nationalism

I förra månaden bjöd delstaten Amazonas in till den osannolika djungelmetropolen Manaus för en veckolång filmfestival. En av gästerna var den amerikanska filmkritikern Amy Nicholson som gjorde ett inlägg på Movieline som nu fått Brasilien att slå bakut. Landets största dagstidning Folha de São Paulo retar upp sig på att hon skriver att Brasilien inte har några internationella filmstjärnor, utan bara såpaskådisar, och att brasilianare helst ser Hollywoodfilmer eller lättsamma inhemska komedier. Att hon jämför Amazonas med Alaska, och menar att regionerna är lika svåråtkomliga och okända för sina länder, gillas inte heller. När hon kritiserar den paranoida brasilianska patriotismen, som gjort att Amazonas bästa och mest kända film, Werner Herzogs Fitzcarraldo, endast setts av ett fåtal brasilianare, försöker skribenten att göra sig rolig över henne.

Det pinsamma i reaktionen är att Amy Nicholson har rätt på varje punkt. För att vara världens femte största land är det ytterst märkligt att Brasilien endast har en internationellt halvkänd skådespelare, Rodrigo Santoro (Danmark och Sverige har betydligt fler). Att få ser inhemsk kvalitetsfilm är också välkänt och gör att ljuvliga filmer som Elvis & Madonna, som vunnit massvis med priser utomlands, endast gick några veckor på biograferna i Brasilien. När det gäller landets förhållande till Amazonas går det också utmärkt att jämföra med Alaska. Endast fyra procent av den inhemska turismen går till regnskogen. Det mest intressanta med hennes text är dock att om den skrivits av en brasiliansk filmvetare hade ingen kommenterat den. Det brasilianska mindervärdeskomplexet påminner om det danska. Endast landsmän får kritisera.

Att prata »Broken Swedish«

 

Pratar du amerikansk engelska i Sverige får du den bästa servicen

I förra veckan skrev jag en krönika om min brasilianska väninnas erfarenheter när hon slutade prata engelska i Sverige och gick över till svenska. Med tanke på alla kommentarer och att över tusen personer delat krönikan på Facebook så är hon inte den ende som drabbats av svenskars märkliga förhållande till engelskan. Varför tycker svenskar att engelska är så fint? Är det så enkelt att det har med dåligt självförtroende att göra? Svenskar känner att de befinner sig i västvärldens periferi och vill använda uttryck som kommer från den delen av världen de egentligen vill tillhöra? Läs krönikan här och kolla gärna in kommentarerna också.

Vila i frid, Niemeyer

Niemeyer läser Fantasiön

När jag skrev Fantasiön var jag orolig att Oscar Niemeyer skulle gå bort under tiden boken låg i tryck och att boken skulle kännas gammal redan när den kom ut. Men han överlevde Fantasiön med nästan tre år och hann få ett exemplar när vi träffades på hans favoritrestaurang Terzetto i Ipanema. I går kväll gick han bort, endast tio dagar innan han skulle fylla 105 år, på sjukhuset i Botafogo. President Dilma har redan ringt till Vera, hans fyrtio år yngre änka, och kommit överens om att flyga hans kropp till Brasilia i dag där regeringen ställer presidentpalatset Palácio de Planalto till förfogande för att hålla hans lit de parade. Att han får genomföra den sista vilan i ett palats som han ritat, i en stad som han skapat, med en president som gillar honom, är nog den bästa present han kunnat få, även om han alltid sett Rio som sitt självklara hem. Vila i frid, Oscar.

 

Brasilien höjer medellivslängden i Afrika

 

Den silvriga stadsjeepen har sydafrikanska nummerplåtar

Det brasilianska intåget i Afrika må vara drivit av råvaruhunger, jordbruksmark och internationellt inflytande, men en sak har Brasilien gjort som ingen annan stormakt åstadkommit under de senaste trettio åren. Brasilien har byggt Afrikas första medicinfabrik som producerar bromsmediciner mot hiv. Att de amerikanska och europeiska läkemedelsbolagen inte velat göra detta och att Brasilien, som utvecklingsland, gör det, förtjänar respekt. Tack vare den här fabriken kommer medellivslängden att höjas i hela Afrika. Här kommer ett reportage som jag och Anders Kristensson gjorde i Maputo, Moçambique. Läs här.