Stort bakslag för peronisterna

Mauricio Macri och Maria Eugenia Vidal kan bli Argentinas två viktigaste politiker

Mauricio Macri och Maria Eugenia Vidal kan bli Argentinas två viktigaste politiker

BUENOS AIRES/DN

Högern överraskande i Argentina och tvingar presidentvalet till en andra valomgång. Det kommer att göra det betydligt svårare för peronismens kandidat Daniel Scioli.

Läs mer »

Vänstervågen ebbar ut

Efter att Chávez dog började vänstervågen rinna ut i Sydamerika

Efter att Chávez dog började vänstervågen rinna ut i Sydamerika

När jag flyttade till Brasilien hade Lula da Silva precis vunnit valet 2002. Politiken förändrades på kontinenten och på kort tid hade nästan alla länder i Sydamerika valt en vänsterpolitiker. Nu håller vågen på att ebba ut. I alla länder, utom i viss mån Bolivia, är stödet för vänsterregeringarna rekordlågt. I förra veckan skrev jag om tendensen i DN och fick en utskällning av Ecuadors ambassadör i Stockholm till svar. Missa inte heller den snygga infografiken.

Arga vita män

Det framgångsrika skådespelarparet Taís Araújo och Lázaro Ramos

Det framgångsrika skådespelarparet Taís Araújo och Lázaro Ramos

Det finns inget som upprör mer än när jag skriver att Brasiliens vita befolkning inte längre är i majoritet. Det är som att trycka på en knapp och så fylls inboxen av arga, vita, svenska män. De ifrågasätter var jag har fått statistiken från och försöker på olika sätt bevisa att den vita befolkningen  ännu är i majoritet. Hur de än vänder och vrider på statistiken går det inte att komma från att afrobrasilianarna är i majoritet sedan 2010. Statistiken är från den senaste folkräkningen och används av alla forskare och journalister.

Vad jag inte förstår är varför det är så upprörande att den vita befolkningen krymper. Det gör väl inget. Det är ju ändå de vita som styr samhället. I kongressen är 97 procent av alla parlamentariker vita, inom rättsväsendet ser det likadant ut och inom näringslivet också. Den vita makten är komplett och ohotad. Vad som utlöste ilskan denna gång var en artikel om en brasiliansk tv-serie som brutit den visuella apartheiden i Brasilien. Vad männen framför allt upprördes över var rubriken: Färgade skådisar i ny tv-serie skakar Brasiliens vita minoritet.

Moçambique sörjer Mankell

Lucrecia Paco fotograferad av Anders Kristensson i Maputo, december 2011

Lucrecia Paco fotograferad av Anders Kristensson i Maputo, december 2011

Den moçambikanska skådespelerskan Lucrecia Paco, som jobbat i nästan 30 år med Henning Mankell på Teatro Avenida i Maputo, är på besök i Stockholm och är mycket tagen av hans bortgång.

– Jag kan inte ta in det. Vi skulle ha träffats idag. Idag! Jag skulle ha tagit tåget till Göteborg. Vi pratade senast i torsdags och han var väldigt optimistisk. Han tyckte att behandlingen gått bra och trodde att han snart skulle kunna börja resa igen. Min tanke var att han skulle komma till Maputo i november när Teatro Avenida firar 30 år, säger Lucrecia Paco och faller i gråt.

Läs mer »

Att köpa vård i Brasilien

 

Här kommer man bara in om man har en privat sjukförsäkring eller kan betala kontant

Här kommer man bara in om man har en privat sjukförsäkring eller kan betala kontant

De senaste åren har tolv procent av alla yrkesverksamma svenskar skaffat sig en privat sjukvårdsförsäkring. Följden av denna utveckling kan bli att det kommer att satsas allt mindre på den allmänna vården till förmån för den privata vården. Titta på Brasilien där skillnaden mellan privat och allmän vård blivit avgrundsdjup på bara tjugo år. För några veckor sedan opererades jag för ett navelbråck på privatsjukhuset Quinta ‘D Or i Rio de Janeiro. Här är min krönika om upplevelsen.

»Jag är inte rädd. Jag gör bara mitt jobb«

Rafael Marques i sitt hem i Luanda inför rättegången som tystat honom

Rafael Marques i sitt hem i Luanda inför rättegången som tystat honom

Något av det mest absurda jag varit med om i Afrika var rättegången mot den angolanske journalisten Rafael Marques. Trots att rättegången var den nyhet från Angola som fått störst internationellt genomslag sedan inbördeskriget var där endast tre journalister på plats. En från den statliga portugisiska nyhetsbyrån Lusa, en från franska AFP och en från det angolanska partiorganet Jornal de Angola. Att jag lyckades ta mig in här var rent flyt. I månadens Journalisten berättar jag om rättegången och intervjuar Rafael Marques som nominerats till årets Per Anger-pris av Afrikagrupperna.