SÃO PAULO/SDS
Bolivianer är den största invandrargruppen från Latinamerika i São Paulo. De kommer för att tjäna pengar och behandlas ofta illa. På söndagar arrangerar de en marknad i ett industriområde i utkanten av staden.
Matstånden ringlar längs Rua das Olarias. Här säljs salteñas, bolivianska piroger med russin och kött, och chicharron, en traditionell maträtt med fläsksvål. Ur högtalarna strömmar salsamusik och vid barstånden visas populära TV-serier på spanska. Hundratals bolivianska familjer går hand i hand och umgås med sina landsmän.
Ett par av tältstånden rymmer enkla frisörsalonger. Marco Quispe hyr en stol och tar 28 kronor för en klippning. På vardagarna arbetar han i en textilfabrik där han också bor.
– Vi har inte mycket att välja mellan. I Bolivia finns det inga jobb och till Spanien går det inte längre att emigrera. De stängde gränsen för sex månader sedan. Finanskrisen gör att de inte längre behöver oss, säger han.
Han är 29 år och kom till Brasilien för några månader sedan.
– Jag stannar kanske två år i São Paulo. Tjänar ihop pengar och åker hem igen. Brassarna behandlar ju oss som andraklassens medborgare, säger Marco Quispe.
På en pall sitter Patrícia Lopez och väntar medan hennes två söner blir klippta. Hon tillhör den bolivianska överklassen och bor i det exklusiva bostadsområdet Chácara Klabin i São Paulo. Tidigare har familjen bott i Paris där hennes man kommer från. Hennes 14-åriga dotter går nu i en av stadens dyra privat skolor.
– Vet du vad hennes klasskamrater kallade henne i förra veckan? Din lilla bolivianska skit! De tål inte att hon inte lärt sig flytande portugisiska än, säger Patrícia Lopez.
Hon tycker att brasilianarna har en rasistisk attityd gentemot bolivianerna.
– De ser ner på oss och vill inte att vi ska prata spanska på gatan. Jag fattar det inte. I fyra år bodde vi i Frankrike och pratade ständigt spanska. Ingen sa något, säger hon.
Hade det inte varit för att hennes man arbetade i São Paulo skulle hon gärna återvänt till Europa.
– Titta på mig. Jag ser inte boliviansk ut. Men när jag stolt berättar att jag är från Bolivia så gillar brassarna det inte.
I utkanten av marknaden hänger företagarna som försöker kontraktera nya arbetare. På en av bilarna har en brasiliansk affärsman tejpat upp en jobbannons på sidan. Nyanlända migranter läser texten.
«Sömmare sökes. Par eller ensamstående. Från 08:00 till 20:00. Rum inklusive TV»
Ägaren till textilfabriken lutar sig mot bilens motorhuv.
– Det finns inga bättre arbetare i världen. Bolivianer är noggranna, flitiga och klagar inte, säger Jaír Lima, 43, och skrattar.
– De bara jobbar på.
En klunga av bolivianer står på diskret avstånd. De tvekar att gå fram. Flera har hört berättelser från andra bolivianer om att det finns textilfabriker som utnyttjar migranterna och inte betalar skälig lön. En man bestämmer sig för att gå fram och ta en lapp med ett mobilnummer till fabriken.
– Det är till min fru, säger han ursäktande på spanska.
Att erkänna att man, som man, kan tänka sig att arbeta inom den kvinnodominerande textilindustrin är en skam för många. Jag undrar varför den brasilianske företagaren skrivit upp arbetstiden «från 08:00 till 20:00». Enligt brasiliansk lagstiftning är det åtta timmars arbetsdag som gäller.
— Alltså, de har två timmars lunch och två timmars middag. Men du vet, bolivianer älskar att arbeta. Ibland hoppar dem över både lunchen och middagen, ler Jaír Lima.
För att hjälpa nyanlända migranter har den bolivianska kolonin i São Paulo bildat ADRB, Associação dos Residentes Bolivianos. Deras lokal ligger i industriområdet Parí där många av de gamla textilfabrikerna ligger. På andra våningen har föreningen en gynekologmottagning och två tandläkarmottagningar. Första undersökningen är gratis för medlemmar.
— Brasilien är dyrt. Många har inte råd och sköter därför inte om sina tänder. En del har också blivit diskriminerade. De föredrar att en landsman sköter deras tänder, säger Gabriela Gutierrez, som utbildar sig till tandläkare i São Paulo.
Hon kommer från Cochabamba och har bott sex år i Brasilien.
– Så fort jag har pengar till att öppna en egen mottagning i Bolivia så sticker jag.
HENRIK BRANDÃO JÖNSSON
FAKTA:
Det bor cirka 300 000 bolivianer i São Paulo. De flesta kommer från höglandet där klimatförändringarna gjort marken obrukbar. Familjer flyr in till den förväxta förorten El Alto, som ligger ovanför huvudstaden La Paz, där de arbetar ihop pengar till bussresan till São Paulo.