»Stanna i favelan din neger«

Rafaela Silva, 24, har övervunnit rasisthatet i Brasilien

Rafaela Silva, 24, har övervunnit rasisthatet i Brasilien

När judokan Rafaela Silva från favelan Guds stad i Rio vann guld i OS 2016 visste glädjen inga gränser. En vrede som växt i henne ända sedan hon kallades för »favelaneger« under OS 2012 i London vällde upp och hamnade i reportrarnas mikrofoner. Rafaelas historia är en otrolig berättelse om att övervinna rasisthatet och sätter fingret på vad idrotten kan spela för roll i favelorna där staten inte är närvarande. Här kan ni läsa om hur nättrollen misslyckades med att stoppa kämpen från Guds stad.

Arga vita män

Det framgångsrika skådespelarparet Taís Araújo och Lázaro Ramos

Det framgångsrika skådespelarparet Taís Araújo och Lázaro Ramos

Det finns inget som upprör mer än när jag skriver att Brasiliens vita befolkning inte längre är i majoritet. Det är som att trycka på en knapp och så fylls inboxen av arga, vita, svenska män. De ifrågasätter var jag har fått statistiken från och försöker på olika sätt bevisa att den vita befolkningen  ännu är i majoritet. Hur de än vänder och vrider på statistiken går det inte att komma från att afrobrasilianarna är i majoritet sedan 2010. Statistiken är från den senaste folkräkningen och används av alla forskare och journalister.

Vad jag inte förstår är varför det är så upprörande att den vita befolkningen krymper. Det gör väl inget. Det är ju ändå de vita som styr samhället. I kongressen är 97 procent av alla parlamentariker vita, inom rättsväsendet ser det likadant ut och inom näringslivet också. Den vita makten är komplett och ohotad. Vad som utlöste ilskan denna gång var en artikel om en brasiliansk tv-serie som brutit den visuella apartheiden i Brasilien. Vad männen framför allt upprördes över var rubriken: Färgade skådisar i ny tv-serie skakar Brasiliens vita minoritet.

Brasilien har blivit migranternas magnet

Phillipe och hans polare säljer prylar vid nedgången till metrostationen República

Phillipe och hans polare säljer prylar vid nedgången till metrostationen República

Ett av bevisen på Brasiliens utveckling de senaste åren är att landet blivit attraktivt för invandrare. Tidigare var det mest bolivianer, argentinare och colombianer som sökte sig hit. Nu är det även afrikaner. I det invandrarvänliga São Paulo finns det en stor koloni av nigerianer och andra afrikaner. Mest märks det i centrum där det uppstått ett Little Africa med afrikanska restauranger och barer. Läs reportaget här som gick i DN i förra veckan.

 

Pedofilskräcken i Rio

Här är bilden på det fördomsfulla paret som drabbade mig och min familj

Här kommer en krönika som handlar om något som drabbade mig och min familj på min stambar Seu Dodô på hipstertorget São Salvador i Rio. Det var inte kul, men skönt att skriva av sig. Läs här!

En brasiliansk 75-åring

Sinval är öppen om sina fördomar och kämpar mot de varje dag

Sydsvenskan har en annorlunda artikelserie där de ber oss korrespondenter att intervjua en femåring eller 75-åring om livet i respektive land. Tanken är att det är barnet och pensionären som pratar sanning. Vi andra småljuger, vinklar eller mörkar för att framstå i så god dager som möjligt. Mitt intervjuoffer blev 75-årige Sinval Gomes som jag träffade en morgon i parken där jag brukar jogga. Trots av vi aldrig stött på varandra blev det ett överraskande öppet samtal om alltifrån diktaturen och sex, till rasism och ensamhet. Efteråt tänkte jag, i vilken annan kultur vågar man vara så öppen mot främmande reportrar som i den brasilianska? Läs här.

Ny kvoteringslag i Brasilien

 

Heron är den enda afrobrasilianaren av de 107 eleverna på läkarutbildningen på UFRJ

I måndags började den nya kvoteringslag att gälla som underlättar för hälften av Brasiliens befolkning att komma in på universitetet. Kvoteringslagen är grymt kritiserad, från alla håll och kanter, och möter motstånd inom både akademin och den svarta medvetanderörelsen. Men de flesta är ändå överens om att något måste göras åt utbildningssystemet  som liknar apartheid. Här kommer ett reportage som jag gjorde när jag besökte läkarutbildningen på det allmänna universitetet UFRJ i Rio. Går att läsa här eller att se som pdf.fil här och här.

 

Obama trotsade apartheiden i Brasilien

 

När Obama citerade sångaren Jorge Ben Jor bröt jublet loss

Förväntningarna var högt ställda inför Obamas tal i Rio i dag. Det pratades om att han skulle hålla ett lika klassiskt tal som i Kairo och erkänna Brasilien som jämbördig part till USA. Talet skulle hållas på torget Cinelândia i centrum, där vänsterpartiet PT arrangerade sina klassiska demonstrationer på åttiotalet. Det väntades en publik på 20 000. Sedan hårdnade klimatet i och med bombningarna i Libyen. Talet flyttades in till operan vid torget. Endast 2 000 fick plats. Resten stod utanför kravallstaketen som ringade in hela operan med 300 meters fri skottzon för tårgasplutoner.

Talet han höll blev inte heller så klassiskt. Förvisso bekräftade han att förhållandet mellan Brasilien och USA inte längre är ”senior who talks to junior”, utan att Amerikas två mäktigaste stater numera är jämbördiga. Det mest intressanta var dock att kolla in publiken på operan. Normalt sett utgörs åhörarna av 98 procent vita. Nu när USA:s ambassad stod för inbjudningar blev salongen mer brasiliansk. Hälften vita, hälften svarta. Det är tragiskt att det ska krävas ett besök av Obama för att apartheiden i Brasilien ska upphöra för en dag. Här kan ni läsa vad BBC skrev om talet.

New York Times skrev också en intressant artikel där reportern kritiserade Obama för att än en gång ha missa tillfället att prata om hudfärg när han är i ett land där rasdiskriminering är omfattande. Läs här.

Karnevalskungen styr nu staden

 

Den 41-årige borgmästare presenterar karnevalens drottning och princessor

Sedan sjuttio år tillbaka inleds karnevalen i Rio med att borgmästaren lämnar över stadens nyckel till karnevalskungen Rei Momo. I år var ceremoni än mer hysterisk eftersom intresset för Rio fullständigt skjutit i höjden. Till och med kommunens sunkiga pressavdelning har fått en särskild enhet med engelsktalande personal. Vi som bevakat Rio ett tag tror knappt det är sant. Kommunen har också lärt sig hur man marknadsför sig internationellt. Twentieth Century Fox’s nästa tecknade långfilm kommer att heta RIO. Den handlar om papegojan Blu som flyger från Minnesota för att hitta sin kärlek i, just det, Rio. 3D-filmen har världspremiär den sjunde april.

Det rasistiska klasshatet

Rubens Barbosa med sin vita fru

För att skapa ett mer rättvist samhälle bestämde sig brasilianska UD i går för att kvotera in afrobrasilianare till sin attraktiva diplomatutbildning.

– Det är en skandal. Det är hundar som har ras, säger Yvonne Maggi, professor i antropologi vid UFRJ.

Inte heller den inflytelserike, numera pensionerade diplomaten, Rubens Barbosa stödjer initiativet med positiv särbehandling av svarta.

– Raskvotering är något som kopierats från USA, där det finns en klar rasuppdelning. Så ser det inte ut i Brasilien, säger han.

Få saker gör mig så förbannad som när den vita eliten uttalar sig om vad som är bäst för den svarta hälften av befolkningen. Både Yvonne Maggi och Rubens Barbosa är vita och har surfat fram i gräddfilen i ett av världens mest rasdiskriminerande länder. De har njutit av förtur till universitet, sjukhus och anställningar på grund av sin hudfärg. När nu UD försöker korrigera den apartheidpolitiken, som gjort att landet endast företräds av vita diplomater, så gormar de. Vad är de rädda för?

Svarta passar fortfarande upp vita

Fest till kaffebaronernas minne

Brasilien är känt för att vara världens största rasdemokrati. Riktigt så lyckat är det inte i verkligheten. Läs krönikan här från vår semester på kaffegodset Hotel Fazenda Arvoredo i Vale do Café utanför Rio de Janeiro.