»Stanna i favelan din neger«

Rafaela Silva, 24, har övervunnit rasisthatet i Brasilien

Rafaela Silva, 24, har övervunnit rasisthatet i Brasilien

När judokan Rafaela Silva från favelan Guds stad i Rio vann guld i OS 2016 visste glädjen inga gränser. En vrede som växt i henne ända sedan hon kallades för »favelaneger« under OS 2012 i London vällde upp och hamnade i reportrarnas mikrofoner. Rafaelas historia är en otrolig berättelse om att övervinna rasisthatet och sätter fingret på vad idrotten kan spela för roll i favelorna där staten inte är närvarande. Här kan ni läsa om hur nättrollen misslyckades med att stoppa kämpen från Guds stad.

Arga vita män

Det framgångsrika skådespelarparet Taís Araújo och Lázaro Ramos

Det framgångsrika skådespelarparet Taís Araújo och Lázaro Ramos

Det finns inget som upprör mer än när jag skriver att Brasiliens vita befolkning inte längre är i majoritet. Det är som att trycka på en knapp och så fylls inboxen av arga, vita, svenska män. De ifrågasätter var jag har fått statistiken från och försöker på olika sätt bevisa att den vita befolkningen  ännu är i majoritet. Hur de än vänder och vrider på statistiken går det inte att komma från att afrobrasilianarna är i majoritet sedan 2010. Statistiken är från den senaste folkräkningen och används av alla forskare och journalister.

Vad jag inte förstår är varför det är så upprörande att den vita befolkningen krymper. Det gör väl inget. Det är ju ändå de vita som styr samhället. I kongressen är 97 procent av alla parlamentariker vita, inom rättsväsendet ser det likadant ut och inom näringslivet också. Den vita makten är komplett och ohotad. Vad som utlöste ilskan denna gång var en artikel om en brasiliansk tv-serie som brutit den visuella apartheiden i Brasilien. Vad männen framför allt upprördes över var rubriken: Färgade skådisar i ny tv-serie skakar Brasiliens vita minoritet.

Den vita högern mot Dilma

Protesten mot Dilma Rousseff i Salvador, med 80 procent svarta, lockade endast vita

Protesten mot Dilma Rousseff i Salvador lockade endast vita

Efter den första demonstrationen mot Dilma Rousseff den 15 mars skrev jag denna text i DN och blev kritiserade för att den inte var balanserad. Läs själv och avgör. Titta gärna också på den historiska bilden ovan från Salvador som är Brasiliens tredje största stad. Det är inte lätt att fånga så många vita i en stad där 80 procent av befolkningen är svarta, men under protesten mot Dilma var det lätt.

Neymar förstärker fördomar

Neymar och hans son i en bild som var planerad långt i förväg

Neymar och hans son i en bild som var planerad långt i förväg

RIO DE JANEIRO/DN

Vad den senaste veckans bananätande på Instagram lärt oss är att det inte kommer något spontant från Neymar. Vad han än gör och säger har det stötts och blötts om och om igen av hans marknadsavdelning. Först var det kalsongerna. Nu åt han banan i ”stöd” för sin kompis Dani Alves.

Läs mer »

Bilden som delar Brasilien

Så här går det när folk tar lagen i egna händer

RIO DE JANEIRO/HD

Flamengoparken breder ut sig längs Guanabarabukten och är en av Rios vackraste parker. Den har en imponerande samling tropiska träd från Afrika, Asien och Latinamerika och anlades på 1960-talet när bilen invaderade Rio. Resterna från ett berg, som sprängdes bort i centrum, fyllde ut 1,2 miljoner kvadratmeter i bukten och ovanpå planterades Rios egen Central Park.

Läs mer »

Pedofilskräcken i Rio

Här är bilden på det fördomsfulla paret som drabbade mig och min familj

Här kommer en krönika som handlar om något som drabbade mig och min familj på min stambar Seu Dodô på hipstertorget São Salvador i Rio. Det var inte kul, men skönt att skriva av sig. Läs här!

En brasiliansk 75-åring

Sinval är öppen om sina fördomar och kämpar mot de varje dag

Sydsvenskan har en annorlunda artikelserie där de ber oss korrespondenter att intervjua en femåring eller 75-åring om livet i respektive land. Tanken är att det är barnet och pensionären som pratar sanning. Vi andra småljuger, vinklar eller mörkar för att framstå i så god dager som möjligt. Mitt intervjuoffer blev 75-årige Sinval Gomes som jag träffade en morgon i parken där jag brukar jogga. Trots av vi aldrig stött på varandra blev det ett överraskande öppet samtal om alltifrån diktaturen och sex, till rasism och ensamhet. Efteråt tänkte jag, i vilken annan kultur vågar man vara så öppen mot främmande reportrar som i den brasilianska? Läs här.

Brasiliens första svarta hjälte

Högsta domstolens ordförande

För första gången har en svart medborgare, som inte är fotbollsspelare eller musiker, blivit folkhjälte i Brasilien. Han heter Joaquim Barbosa, är uppväxt i delstaten Minas Gerias fattigaste hörn och är Högsta domstolens ordförande – den finaste titel en svart brasilianare någonsin haft. Barbosa har blivit hjälte för att han sett till att landet dömt sina första politiker för korruption. Här kommer en artikel som jag skrev i Sydsvenskan i fredags om korruptionsskandalen ”mensalão”, den stora månadspengen.

Spike Lee filmar i Brasilien

Utanför presidentpalatset i Brasilia där han precis intervjuat Dilma

Spike Lee är i Brasilien för att spela in sin nya dokumentär ”Go Brazil, Go!” som väntas avslöja många av de myter som Brasilien odlar om sig själv. Att han redan intervjuat skådespelaren Lázaro Ramos och senatorn Paulo Paim tyder på att Spike Lee tänker diskutera Brasiliens komplicerade förhållande till hudfärg. Lázaro Ramos är känd för att han blev den första svarta skådespelare som fick spela en förmögen och framgångsrik yrkesman i en brasiliansk såpopera. Det hände inte på sextiotalet utan förra året, 2011. Senator Paulo Paim är känd för att försöka få genom ett kvotsystem som gör att 2o procent av personerna som används i reklamfilmer ska vara afrobrasilianare. Som det är nu är brasilianska reklamfilmer vitare än svenska, trots att en majoritet av invånarna i Brasilien är afrobrasilianare. Spike Lee hälsar att dokumentären kommer vara långt från promofilmerna som brasilianska myndigheter sprider världen över. Viva!

Det rasistiska klasshatet

Rubens Barbosa med sin vita fru

För att skapa ett mer rättvist samhälle bestämde sig brasilianska UD i går för att kvotera in afrobrasilianare till sin attraktiva diplomatutbildning.

– Det är en skandal. Det är hundar som har ras, säger Yvonne Maggi, professor i antropologi vid UFRJ.

Inte heller den inflytelserike, numera pensionerade diplomaten, Rubens Barbosa stödjer initiativet med positiv särbehandling av svarta.

– Raskvotering är något som kopierats från USA, där det finns en klar rasuppdelning. Så ser det inte ut i Brasilien, säger han.

Få saker gör mig så förbannad som när den vita eliten uttalar sig om vad som är bäst för den svarta hälften av befolkningen. Både Yvonne Maggi och Rubens Barbosa är vita och har surfat fram i gräddfilen i ett av världens mest rasdiskriminerande länder. De har njutit av förtur till universitet, sjukhus och anställningar på grund av sin hudfärg. När nu UD försöker korrigera den apartheidpolitiken, som gjort att landet endast företräds av vita diplomater, så gormar de. Vad är de rädda för?