Surinamesiska och kreolfranskan i Franska Guyana känns mer pikant än portugisiskan
I förra veckan var jag med i Palmgren på P1 och pratade om utvecklingen i Brasilien tillsammans med Erik Jennische. I studion spelade Simone Moreno och hennes band Os lourinhos. Vi pratade om myterna och om politiken, om förberedelserna inför VM 2014 och om Dilma Rousseff. Det blev ett ganska bra samtal. Går att lyssna på här. Dagen efter pratade min käre korrekollega om spanskans olika dialekter i Latinamerika och beskrev portugisiskan ”som en pikant krydda på kontinenten”. Nej, portugisiskan är inte en pikant krydda. Det är det största språket i Sydamerika som pratas av 200 miljoner människor. Palmgren menade säkert inget illa med det, men det berättar en hel del om hur många ser på kontinenten. Brasilien är det där lilla udda, konstiga landet mitt på kontinenten, som råkar vara kontinentens supermakt.
jag tyckte det var synd att man inte fick höra dig prata mer på slutet om det faktum att man har lätt att ta till demonstration gällande vissa saker men aldrig när det gäller korruption. Vad kan det bero på? Är det helt enkelt så ingrott i deras medvetanden att de tror att det inte kan göras någonting åt problemet?
Jag tror det finns två svar på den frågan. Den ena är att korruption är kultur. Det har gått så långt att alla är mer eller mindre delaktiga i den. Mina kompisar som kör bil hatar att betala polisen för förseelser. De föredrar att betala böterna. Men polisen hotar med både det ena och det andra för att bilisterna ska göra upp med dem direkt på plats. Det krävs väldigt mycket för att ställa sig utanför systemet.
Den andra anledningen minst lika svår. Efter att över två miljoner brassar undertecknat ett upprop som ledde till att kongressen var tvungna att ta ställning om Ficha Limpa, regeln om att åtalade eller dömda politiker inte får ställa upp i val, så valde Högsta domstolens domare att rösta ned förslaget. Att skriva under det uppropet tog tio år. Det beskrevs som den största segern för demokratin i Brasilien när förslaget behandlades i kongressen. Så godkänner inte landets bäst utbildade domare lagen. Jag tror mycket hopp försvann där. Makten är så genomkorrumperad att ingen anser det lönt att gå ut på gatorna. Det är bara att spilla tid. Och så föds idén om man kanske själv skulle sko sig eftersom samhället ändå är så korrumperat…
Tackar för ett bra svar!
Tar sig motståndet uttryck igenom något annat sätt än demonstration, eller har de helt gett upp frågan? Samt ser du några likheter med övriga latinamerika, i Peru och Bolivia är de ju till exempel väldigt flitiga på att demonstrera men vet inte om det gäller korruption?
Tre ministrar har fått avgå pga korruption sedan Dilma blev president. I förrgår greps 35 personer på turismdepartementet för korruption. Det händer saker på regeringsnivå. Men det blir inga demonstrationer på gatan. Jag kan inte se någon annan förklaring än att folk gett upp frågan. De enda som kan göra någonting åt korruptionen är rättsväsendet och politikerna. Vill de inte straffa de korrupta så går kommer det att fortsätta. Straffriheten är den värsta boven. När det gäller det övriga Latinamerika så skiljer de sig skarpt från Brasilien. Brasilianare slår inte på några kastruller när de blir förbannade. Eller blockerar vägar och slänger dynamitgubbar. Brassar tar på sig en röd clownnäsa och visar sin protest, tyst. Måste vara ett portugisiskt arv.